Undersökning och behandling av bettfel i Motala
Ett bettfel innebär att tänderna inte står rätt i käken eller att överkäken och underkäken inte möts på ett balanserat sätt. Tillståndet kallas även malocklusion och kan se mycket olika ut från person till person. Trångställning, glesställning, djupt bett, öppet bett, korsbett, saxbett, överbett och underbett är exempel på avvikelser som kan behöva bedömas av tandvården. En undersökning handlar därför inte bara om hur tänderna ser ut, utan också om hur bettet fungerar, hur krafterna fördelas och om det finns andra problem i munnen som behöver behandlas innan en mer omfattande åtgärd kan planeras.
En noggrann undersökning lägger grunden för behandlingen
Hos Akademitandvården i Motala inleds utredningen av bettfel med en noggrann undersökning. Patienten fotograferas, avtryck tas och den allmänna munhälsan gås igenom. Syftet är att skapa ett underlag som visar hur tänderna står, hur bettet möts och vilka riskfaktorer som behöver hanteras. Eftersom ett bettfel kan bero på tändernas placering, käkarnas form eller en kombination av båda behöver tandläkaren först förstå vad som ligger bakom den aktuella situationen.
Bettfel kan ha flera orsaker. På sidan beskrivs genetik som en vanlig förklaring, exempelvis när käkbenets storlek inte motsvarar antalet tänder eller tändernas storlek. Då kan tänderna få för lite plats och hamna roterade, tippade eller utanför tandbågen. Även livsstilsrelaterade faktorer kan påverka bettets utveckling. Långvarig napp eller tumsugning hos växande barn kan förändra tillväxtmönstret, medan för tidig utdragning av mjölktänder kan påverka var de permanenta tänderna senare får plats.
Undersökningen behöver därför omfatta mer än en visuell bedömning av tandraden. Tandläkaren studerar om avvikelsen främst är dental, vilket innebär att problemet sitter i tändernas position, eller skelettal, vilket innebär att käkarnas relation och form är en viktig del av orsaken. Skillnaden påverkar vilka behandlingar som kan bli aktuella. Ett dentalt bettfel kan i vissa fall behandlas med tandställning, medan ett uttalat skelettalt bettfel kan kräva remiss till sjukhus för vidare utredning.
Bettets funktion är också viktig. När tänderna inte möts på ett balanserat sätt kan krafterna fördelas ojämnt. Akademitandvården beskriver att detta kan öka belastningen på vissa tänder och bidra till att de spricker eller frakturerar. Trångställda tänder kan dessutom vara svårare att hålla rena, vilket kan göra dem mer utsatta för karies och problem med tandköttet. En noggrann bedömning hjälper därför till att koppla själva bettfelet till patientens övriga munhälsa.
Munhälsan behandlas innan bettet planeras om
Den första terapiplanen är enligt Akademitandvården sjukdomsbehandlande. Det innebär att befintliga problem i munnen behöver tas om hand innan den långsiktiga behandlingen av bettfelet planeras. Kariesangrepp lagas, tandköttsinflammationer behandlas och patienten får arbeta med att förbättra och upprätthålla sin munhygien. Denna ordning är viktig eftersom en tandreglering eller annan bettbehandling behöver genomföras i en mun där riskfaktorerna har minskats.
När tänderna står tätt, roterat eller på andra svåråtkomliga sätt kan rengöringen kräva extra uppmärksamhet. Mat och beläggningar kan fastna i områden som är svåra att nå med tandborsten. Även glesställning kan skapa utrymmen där mat lätt fastnar. Innan en mer omfattande behandling påbörjas behöver patienten därför kunna hålla en hög munhygien och följa de råd som ges av tandvården.
Efter den sjukdomsbehandlande fasen görs en sekundär undersökning. Då bedöms vilka behandlingsalternativ som är möjliga när munhälsan har stabiliserats. Tandläkaren kan på detta stadium analysera bettet utifrån ett bättre utgångsläge och planera en terapi som tar hänsyn till både funktion och estetik. Patienten får samtidigt information om vilka alternativ som finns och varför en viss behandling kan vara mer lämplig än en annan.
Upplägget innebär att behandlingen inte börjar med att tänderna flyttas direkt. Först behöver de sjukdomar och riskfaktorer som finns i munnen hanteras. Därefter kan bettets relationer, tändernas positioner och behovet av ytterligare åtgärder bedömas mer precist. Den stegvisa processen gör det också möjligt att se hur väl patienten kan upprätthålla sin munhygien inför en behandling som kan pågå under en längre tid.
Behandlingen väljs efter orsaken till bettfelet
Det finns flera möjliga behandlingar vid bettfel. Akademitandvården nämner tandställning, bettskena, puts av tänder, fyllningsterapier, ortognatkirurgi och tandutdragning. Vilket alternativ som blir aktuellt beror på vilken typ av avvikelse som har konstaterats, hur omfattande den är och om orsaken framför allt finns i tänderna eller i käkskelettet.
När tänderna är huvudorsaken kan tandställning vara ett lämpligt alternativ. Behandlingen syftar då till att flytta tänderna till mer fördelaktiga positioner i tandbågen. Vid trångställning kan det i vissa fall finnas så lite utrymme att en eller flera tänder behöver tas bort. På sidan beskrivs att tandläkaren då väljer tänder som har ett lågt värde i bettet. Även visdomständer kan bli aktuella för utdragning i samband med den samlade behandlingsplaneringen.
Lätta trångställningar behöver enligt sidan sällan åtgärdas, medan moderata och grava fall kan vara viktiga att behandla. Bedömningen kan därför inte göras enbart utifrån att tänderna står något ojämnt. Tandläkaren behöver värdera svårighetsgraden och se om avvikelsen påverkar rengöring, belastning, funktion eller andra delar av munhälsan. Samma princip gäller andra bettfel, där behandlingens omfattning behöver motsvara det faktiska problemet.
Vid överbett står överkäkens tänder eller skelett längre fram än underkäken. Det kan göra läppslutet svårare och utsätta framtänderna för en större skaderisk vid slag mot ansiktet. Ett underbett innebär i stället att underkäken eller underkäkständerna står längre fram i förhållande till överkäken. I båda fallen behöver tandläkaren avgöra hur stor del av avvikelsen som är dental och hur stor del som är skelettal.
Om skelettet är den huvudsakliga orsaken kan patienten behöva remitteras till sjukhus. Ortognatkirurgi är enligt Akademitandvården en omfattande kirurgisk behandling som planeras och genomförs av ett sjukhusteam. Det är därför inte en standardåtgärd för alla former av bettfel, utan ett alternativ vid situationer där käkarnas form eller relation behöver korrigeras kirurgiskt. Patienten får då information om behandlingen och dess risker av det ansvariga teamet.
Bettskena, putsning och fyllningsterapi kan vara andra delar av en individuell behandlingsplan. De förändrar inte nödvändigtvis hela tandradens placering på samma sätt som en tandställning, men kan användas när bettets kontaktpunkter eller belastning behöver hanteras. Vilken kombination som är lämplig avgörs efter undersökningen och utifrån patientens specifika förutsättningar.
Digital förhandsvisning ger en tydligare bild av resultatet
Inför en genomgående tandreglering kan patienten hos Akademitandvården få se en digital förhandsvisning av hur bettet kan komma att se ut efter behandlingen. Visualiseringen gör det möjligt att förstå den planerade förändringen innan terapin påbörjas. Den kan också göra behandlingsmålet mer konkret och hjälpa patienten att se hur tändernas positioner är tänkta att förändras.
En digital bild ersätter inte den kliniska undersökningen eller den individuella planeringen. Resultatet behöver fortfarande grundas på fotografier, avtryck, munhälsa och tandläkarens analys av om bettfelet är dentalt eller skelettalt. Förhandsvisningen fungerar i stället som ett stöd i kommunikationen mellan patienten och tandvården. Den gör det lättare att diskutera vad en tandreglering innebär och vilket resultat behandlingen är inriktad på.
Akademitandvården framhåller att tandreglering ofta även kan ge en tydlig estetisk förändring. Behandlingen planeras samtidigt utifrån hela bettets status och inte enbart utifrån utseendet på enskilda tänder. Ett mer balanserat bett kan innebära att tänderna får bättre positioner och att förutsättningarna för rengöring och kraftfördelning förbättras. Det estetiska resultatet blir då en del av en behandling som också tar hänsyn till funktion och munhälsa.
Utredningen i Motala är därmed uppbyggd i flera steg. Först dokumenteras bettet och munhälsan. Därefter behandlas karies, inflammationer och andra riskfaktorer innan en ny bedömning görs. När munnen är stabil kan tandläkaren presentera möjliga åtgärder, exempelvis tandställning, bettskena, justeringar, fyllningsterapi, tandutdragning eller remiss för kirurgisk behandling. Genom att anpassa planen efter orsaken och svårighetsgraden kan patienten få råd om hur bettstatusen kan förbättras på ett sätt som tar hänsyn till både tänder, käkar och övrig munhälsa.